Jag vill skriva mer här i bloggen, och får lite uppslag här och där, men alla tankar bara virvlar omkring i huvudet och trasslar in sig i varandra, och så blir det inget skrivet. Jag tror det är bättre att bara börja skriva något, så kommer nog bitarna att falla på plats. Och det här gäller pratande också. Jag kan verkligen vilja säga någonting, och det kan pågå en febril tankeverksamhet och känslostorm inom mig, men allting är bara en enda röra och jag vet inte var jag ska börja och är rädd att säger jag något så kommer det inte bli begripligt, utan bara leda till missförstånd och misslyckad kommunikation. Men nog är det ändå bättre att känna på det sättet än att, som i andra fall, vilja säga någonting men vara helt tom inuti och inte komma på en enda sak i världen som lämpar sig som samtalsämne.
Oh well. Idag vaknade jag 20 minuter innan jag skulle varit på plats på föreläsningen vid uni. Kände mig jättetrött och tung i huvudet, så bestämde mig för att skippa det hela och sova vidare. Har varit trött och hängig hela dagen och hoppas att jag inte håller på o bli sjuk? Fyller ju år på fredag, så det vore inte helt lämpligt. Tog lite KanJang nyss, så får väl se om det har någon verkan.
Nu - åter till priselasticiteten!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar