Livet på gatan

-Somliga tar 20 år av hårt arbete på sig att bli utbrända, medan andra tydligen klarar det på en dag, sa pappa retfullt och menande när jag kom hem igår, helt slut efter att ha börjat med Metrojobbet igen. Det värsta är kylan, för hur mycket man än tar på sig står man ändå där och fryser efter några timmar. Dessutom får jag ont i nacken av att bära på tidningarna och det är faktiskt himla långtråkigt att stå och göra nästan ingenting timme efter timme. Bättre kan det iofs vara om man har någon att prata med och något att prata om, vilket händer ibland. Träffade på min gamla bekant från Nigeria, som delar för Punkt se, vilket iaf lättade upp stämningen lite. Han berättade att han hade en färdig examen och letade andra jobb för fullt, och klagade över den låga chansen att hitta någon tjej, när man arbetade som "paper boy". Han tvivlade på att de skulle finna det speciellt imponerande och skämtade om att han skulle säga att han jobbade med marketing istället och låta bli att gå in på detaljerna om det inte blev nödvändigt, p.g.a. att de frågade (marketing av tidningen...)

Arbetsgivarna har nu kommit upp med en ny idé, som innebär att man ska gå in i butiker och caféer och försöka dela ut därinne. Trevligt med lite omväxling, och skönt att röra på sig, eftersom man då fryser mindre, men man kände sig ändå ganska påträngande och malplacerad i de olika affärerna. Är det verkligen okej att försöka kränga tidningar inne på H&M?? Eller att sticka upp en under nosen på en stackars kaffe lattedrickande cafégäst??

Hur som helst kommer det inte bli lika mkt Metroutdelande för mig framöver, för snart börjar nationalekonomin på uni. Hur det ska gå får man snart se...